Så mycket har förändrats – men ändå inte!

Det här är en berättelse om hur vi lyckades ställa om våra liv under 2020-talet. I början av decenniet stod det klart att planeten Jorden stod inför den värsta krisen i mänsklighetens historia. Vår himlakropp höll på att bli överhettad på grund av ohejdade utsläpp av växthusgaser efter ett par hundra år av industriell expansion.

Forskare hade under tiotals år varnat för vad som höll på att hända, men makthavare i politik och näringsliv kunde först inte ta det till sig. Men när Greta Thunberg ensam satte sig utanför riksdagshuset i Stockholm i sin skolstrejk började världen vakna och den stora omställning startade som på kort tid har förändrat livet, inte minst för vår lilla familj här i Borås.

Min fru och jag har två barn och vi lever ungefär som det berättades att man levde före 2020-talet, men med några stora skillnader som jag tänker berätta om.

Tidigare hade alla minst en egen bil. Det har vi inte längre. Vår minsta treåring Agnes går i förskolan och tack vare att det byggts nya mindre och flera sådana så tar jag henne dit i vår cykelkärra. Jag parkerar kärran där och cyklar vidare till jobbet.

Vår åttaårige son Albin cyklar själv till skolan och fotbollsträning. Nya planskilda cykelbanor håller honom säker för vägtrafiken. 

Mat beställer vi från Käkets nätservice. Butiken samlar beställningar från hela området och levererar till dörren med sin skåpbil en gång i veckan. En buss med färskvaror kommer varje kväll till vårt samlingstorg och meddelar sin ankomst med en avisering i telefonen. 

Under säsong har vi också tillgång till egna grönsaker från tillsammansodlingen här i området. Det lokala hönseriet i utkanten av området levererar dagligen färska ägg och gödsel till odlingarna.

Andra varor kan vi beställa på nätet och de hämtar vi på en distributionscentral vid samlingstorget.

Det är klart att det kostar en del med lyxen att få varorna levererade, men vi sparar pengar på annat. 

  • En egen bil kostar ju ungefär fyra och ett halvt tusen i månaden i värdeminskning, bränsle och service.
  • Våra matkostnader bra mycket lägre nu när vi så sällan äter kött och exotiska matvaror. Rotfrukter, linser, bönor och ärter är ju mycket billigare. Dessutom är det både gott och lär vara bättre för hälsan.
  • Verktyg och utrustning som skidor, skridskor, uteleksaker och andra prylar kan vi hyra för en billig penning vid distributionscentralen. 

Ibland vill förstås resa iväg från Borås och göra en utflykt eller hälsa på vänner och bekanta. Det finns bil att låna i områdets bilpool. Alla fordon är förstås eldrivna och laddas huvudsakligen från solceller på hustaken.

Inom staden kan vi åka trådbuss eller minibussar. När vi hälsar på våra föräldrar i Umeå åker vi nattåg och tar sedan taxi från stationen eftersom de bor utanför de busslinjer som finns där.

När vi har semester åker vi till en andelsstuga utanför Varberg dit vi lätt tar oss med tåg och lokaltaxi. Vi gör också utlandsresor inom Europa. Tåget är numera välorganiserat och lättbokat genom EU:s försorg.

Man behöver dock inte resa så långt för att ha en bra semester. Vårt ganska nyvunna naturintresse har gjort oss nyfikna på blommor, fåglar och annat levande och det har gjort att vi upptäckt naturmarker i närheten av Borås. Förresten räcker det att gå ut i närmaste park. Där växer numera ängsblommor och högt gräs som ersatt de ointressanta tidigare gräsmattorna.

På ledig tid hänger vi också ofta vid torget, caféet där och den lokala biografen. Att umgås med varandra är ju mycket mer givande än att ”umgås” med kändisar på nätet. Hela familjen motionerar och idrottar också, men i former som inte kräver avancerad utrustning eller särskilda anläggningar.

Genom tilläggsisolering, värmepumpar, solfångare och säsongsvis energilagring har åtgången på energi minimerats såväl hemma som på jobbet.

Så visst är det så att det har hänt massor under de här senaste tio åren. Men i grund och botten lever vi ett lika gott liv som man gjorde tidigare, då Borås var en del av den livsstil som höll på att fördärva planeten!

En förkortad version av denna text publicerades den 8 augustii Borås Tidning som sommarkrönika.