Klimatkrisen ställer oss inför omskakande förändringar

Följande essä publicerades i Borås Tidning den 20 augusti 2023.

Från politiken är det tunnsått med visioner. Inga partier har lyckats skapa några trovärdiga bilder av hur vi ska kunna skapa hållbara och motståndskraftiga samhällen som samtidigt kan erbjuda anständiga livsvillkor i framtiden. Men skönlitterära dystopier om vad vi kan vänta oss finns det flera. Och aktiva omställare skriver om att vi behöver återvända till landsbygden, åtminstone en miljon av oss. Ett meriterat internationellt forskarlag från olika discipliner använde pandemin för att skapa förslag för att skapa en bättre värld.

I den amerikanske författaren Anthony Doerrs till synes splittrade och ovanliga roman ”En bättre värld” som belönats med Pulitzer-priset färdas rymdskeppet Argos för att nå exoplaneten Beta Oph2 sedan jorden förstörts av miljökatastrofer och konflikter. Resan kommer att ta 592 jordår vilket innebär att flera generationer kommer att födas, leva och dö på rymdskeppet utan att nå fram. En strikt arbetsfördelning råder där var och en bara har tillgång till den avdelning de själva ska arbeta i. Så kallade sovdroppar finns tillgängliga för alla som får problem med sömnen. Ingenjörskonsten har slagit knut på sig själv och skapat en miljö som simulerar tyngdkraften, en allvetande ”AI-dator” med namnet Sibylla har allt mänskligt vetande lagrat och kan följa allt och alla i realtid. I växtzoner är det möjligt att odla alla grönsaker människorna behöver och i särskilda matskrivare kan man skriva ut kött- eller fiskliknande rätter. På sina perambulatorer (tänk e-sparkcyklar) rör sig människorna och i det stora biblioteket är det möjligt att ställa frågor om till synes vad som helst och få adekvata och vetenskapliga svar. Harry Martinssons Aniara har förmodligen inspirerat.

Romanen utspelar sig samtidigt i nutid då en klimataktivist i protest mot vårt ohållbara leverne spränger en bomb på ett bibliotek. Ett tredje tidsplan utspelar sig kring år 1453 innan och under sultanen Mehmet II:s erövring av Konstantinopel. Bibliotek spelar hela tiden viktiga roller och så småningom framträder en koppling. På slutet visar det sig också att det kanske ändå finns ett hopp för mänskligheten.

Den norska succéförfattaren Maja Lunde har på kort tid sålt över fyra miljoner böcker där hon behandlat livet efter apokalypsen. I fjärde och sista delen i hennes tetralogi ”Drömmen om ett träd” utspelar sig handlingen på Svalbard kring år 2100. Här lever omkring 500 personer isolerat efter den stora kollapsen som också påverkar den nordliga vulkanön med varmare vintrar, fler snöskred och farliga ras av jord och sten från de höga sluttningarna. Handlingen kretsar i första hand kring hur människorna upplever sin isolering och hur relationerna mellan dem utvecklas. De har ingen kunskap om hur den stora katastrofen påverkat omvärlden. Människorna har tvingats överge det bekväma moderna livet. Vill de ha fisk måste de själva fiska och vill de ha kött måste de skjuta renar eller snara vildgäss. Modern sjukvård existerar inte längre utan man får klara sig bäst man kan. Men kan man lita på varandra och vad händer när situationen utvecklas från prekär till ännu sämre? Och hur ska man hantera situationen när det kommer främlingar som vill lägga beslag på den internationella fröbanken som spelar en viktig roll i handlingen?

Ett mer jordnära perspektiv handlar det om i boken ”Framtidens by – när lokalsamhällen tar sig rätten att blomstra”, en antologi redigerad av författarparet Nikolas och Ingrid Berg. Här handlar det om ett mikroperspektiv som tar itu med frågan hur vi i framtiden ska lösa problemet med livsmedelsförsörjningen. Tankarna bygger bland annat på ett Leader-projekt i Västernorrland med namnet Bredbandsbullerbyar i samarbete med det allmännyttiga bostadsbolaget Solatum i Sollefteå.

Det moderna livet i staden skapar stress och hög arbetsbelastning där människor riskerar utbrändhet och psykisk ohälsa. Dagens städer är ohållbara, fossilberoende och med sina subventionerade produktionskedjor skapar den oöverstigliga kostnader för planetens invånare. Teknologin har gjort det möjligt att arbeta på distans och pandemin bidrog till att få fart på idéerna om bredbandsbullerbyar. Det finns ett stort sug bland människor att återknyta kontakten med naturen och hur maten produceras. Att leva närmare naturen i ett begripligt sammanhang skapar förutsättningar för rekreation och återhämtning. Det nya och omvända miljonprogrammet som lanseras ska locka en miljon människor till landsbygden genom ett grundavdrag på 100 000 kronor. Honnörsordet är relationsmat istället för industrimat. Den som äter ska veta i vilken jord grönsakerna vuxit, i vilka skogar djuren betat, vem som fött upp djuret, vem som slaktar och vem som stoppar korven. Det är alltså inte i första hand en rörelse för mer vegetarisk mat. Kan denna nya gröna våg få en växande betydelse i framtiden?

”En jord för alla – ett manifest för mänsklighetens överlevnad” är den ambitiösa och hoppfulla titeln på ett omfattande analysarbete av ett internationellt forskarlag som tog fart när pandemin rasade som värst 2020. Laget bestod av naturvetare, ekonomer och tvärvetenskapliga experter. Vad krävs för att bygga ett mer rättvist och motståndskraftigt ekonomiskt system? Sex huvudförfattare, bland dem svenske professorn i miljövetenskap, Johan Rockström, deltog. Utgångspunkten var den så kallade Romklubbens rapport ”Tillväxtens gränser” som redan för 50 år sedan varnade för en allvarlig rubbning av den ekologiska jämvikten och samhällskollaps. Varför är åtgärderna från de politiska ledarna hittills så chockerande otillräckliga? Är det ekonomiska systemet en drivkraft som inte går att ändra?

Forskarna tar tjuren vid hornen och använder sig av systemteori som hjälper till att simulera komplexitet, återkopplingar och verkningar som accelererar. Resultatet är den så kallade Earth4All-modellen som har ett globalt perspektiv. Fokus ligger på två scenarier som kallas ”för lite för sent” och ”jättesprånget”, där för lite och för sent har stora likheter med det våra beslutsfattare idag verkar anse vara möjligt. Mer av detta kommer att leda till ökad ojämlikhet, stagnerande ekonomisk utveckling i låginkomstländer och ökade sociala spänningar inom länder. Det kommer att leda till otillräckliga åtgärder mot det klimatologiska och ekologiska nödläge vi befinner oss i. Följden blir en oacceptabel uppvärmning av jorden med extrema värmeböljor, väldiga torkor med missväxt, skyfall och stigande havsnivåer. Risken finns att vi passerar oåterkalleliga tippningspunkter som leder till allt värre regionala instabiliteter.

Författarna menar att ”jättesprånget” är det scenario som vi måste rikta in oss på. Det handlar om fem väldiga kursomläggningar för global rättvisa på en frisk planet: Fattigdomen måste utrotas, den skriande ojämlikheten måste åtgärdas, kvinnornas delaktighet måste öka, sättet att producera livsmedel måste ändras för inte skada ekosystemen och vi kan bara använda oss av ren energi. Omställningen skulle kräva en oöverträffat bred koalition och som måste förskjuta den ekonomiska makten från det gamla ”väst” till merparten av världen. Ekonomisk tillväxt, materiell konsumtion liksom det finansiella systemet måste omdanas till att finansiera långsiktigt välstånd. Institutioner som Internationella Valutafonden och Världsbanken måste reformeras så att flödena av kapital gynnar de fattiga och inte de rikaste tio procenten. Staterna måste vakna och uppfylla sin främsta plikt: Att skydda medborgarna mot skada.

Trots sin enorma omfattning verkar uppgiften inte vara omöjlig i sig själv. Uttryckligen förespråkas inte ett avskaffande av kapitalismen, men förslagen leder onekligen till stora förändringar av den. En medborgarfond ska fördela en basdividend som kommer från avgifter på utsläpp av koldioxid, finanssektorn reformeras så att framtiden och välfärdsutveckling blir viktigare än största möjliga avkastning på kort sikt och orättvisa skulder som tynger fattiga länder ska skrivas av.

Uppgifterna kommer att kräva insatser uppifrån, men författarna betonar att alla har en roll att spela: ”Vi behöver inleda samtal i vartenda hem, i varenda skola, på vartenda universitet och i varenda stad om hur det ekonomiska systemet ska uppgraderas.”

I brist på seriösa framtidsbilder från våra politiska ledare får vi leta efter hållbara idéer på annat håll. Det är svårt att förstå varför Johan Rockströms med fleras senaste bok till exempel får så relativt liten uppmärksamhet. Det är många bland oss som inte vill finna oss i att framtiden ser mörk ut för våra barn och barnbarn.

Anders Hjorth

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.